Del 2 – Hur fungerar fibertekniken

av | 28 sep, 2022 | Tips & Trix

Fiber, eller svartfiber som är det korrekta namnet innan den aktiveras (svart = nedsläckt), är tunna optiska kablar av glas där ljuspulser används för överföring av data.

En fiberanslutning – som den ni kanske har i huset – består av en sändare som kodar och skickar ljussignalerna genom den optiska fibern och en mottagare som tar emot/avkodar dem.

I ert fall kan Stockholms Stadsnät vara sändare av internettrafik och t.ex. Sappa eller Allente sändare av tv-innehåll. Mottagare är den lilla tjänstedelaren som finns i bostaden och som ser till att informationen går till rätt pryl (tv-box, dator osv.).

Nu nördar vi lite:

Fiberkabeln har en kärna av kisel (SiO2) och en s.k. mantel som ljuspulserna reflekteras – studsar – mot. Manteln kan vara 125 mikrometer (en åttondels millimeter!) i ytterdiameter och kärnan 62,5 mikrometer. Vi talar alltså om en mycket tunn kabel som kan innehålla upp till tusen fiber.

Ljusstrålen inuti kärnan totalreflekteras mot gränsytan till manteln. På så vis kan ljuset färdas mycket långa sträckor, förutsatt att kärnan är optiskt tätare än manteln och att vinkeln mot mantelytan är större än gränsvinkeln för totalreflektion. Ljusvinkeln som en optisk fiber kan ta emot ljus för totalreflektion är beroende dels på vilken våglängd ljuset har, dels på ingående material i kärna och i mantel. Det kan låta komplicerat, men är egentligen väldigt logiskt.

När det uppstår ”förluster” i överföringen, typ att tv-bilden fryser, beror det oftast på små orenheter som absorberar en del av ljuset, men också på ojämnheter i ytan där totalreflektionen sker.

Ljuset vill ju helst transporteras rakt fram. En alltför kraftig böjning av en fiberoptisk kabel gör att ljuset bryts och lämnar glaskärnan. Andelen ljus som når fram till mottagaren påverkas då förstås negativt.

Grundregel är perfekt material + perfekt yta + korrekt hantering vid installation = perfekt överföring!

PS. Våra fiberförbindelser är säkert förlagda under mark, i tunnlar och kulvertar och har därför hög säkerhet både tillgänglighets- och driftmässigt.

Läs del 3