Tips & trix

Fiber, så funkar det!

Fiber har mycket hög hastighet         Det finns fiber och så finns det fiber

Fiber – så funkar det!

Som de flesta vet är fiberrik mat bra för magen. Det är också en viktig del av ett fungerande internet. Nu pratar vi i och för sig inte om samma sorts fiber. Vi kommer prata om fiberoptik och lämna kostfiber därhän.

Fiber: en genomskinlig tråd av glas med en laser i vardera änden

Fiberoptik används för att överföra information i kablar, där själva kärnan består av glas eller plast.
Informationen skickas via ljus från små lasrar eller lysdioder. I mottagaränden sitter det en ljuskänslig diod som reagerar på inkommande ljus. Fiberoptiken skiljer sig från kopparkablar, i folkmun ofta kallat för ”nätverkskablar”, där informationen överförs i kopparledningar med hjälp av elektriska signaler.

Används fiberkablar ofta?

Ja. Majoriteten av all information på Internet överförs via fiber eftersom fibern har flera fördelar över koppar. I princip alla moderna kablar på havsbottnen består av fiberkablar. När operatörer utbyter trafik så sker det också oftast via fiberkablar.

Vad är ”bäst” – fiberkabel eller kopparkabel?

Fibern är billigare att tillverka och den är dessutom tunnare än vanlig nätverkskabel. För kablage i ett flerfamiljshus så är faktiskt fiberkablar numera lite smalare än kopparkabel. Installationskostnaden för själva kablaget är ungefär densamma.

Fibern har många fördelar men även några nackdelar. Man löper risk att råka ut för ett avbrott på den känsliga fibern och det är dyrare att reparera fiber än kopparkabel. Eftersom nästan ingen utrustning för hemmabruk har fiberkontakter så får man köpa en konverter som konverterar från fiber-> koppar.

Även den minsta mängd damm, smuts eller fett från till exempel fingrar på kontakterna kan göra fibern lågpresterande eller till och med oanvändbar. Då får man tvätta kontakterna med en speciell tvättutrustning. Tvätta fiberkablar är inget man gör själv.

Tillbaka högst upp

Fiber har mycket hög hastighet

Bandbredden i fiberoptiska kablar är mycket hög. Detta innebär att data kan överföras i mycket högre hastigheter än i traditionellt kopparkablage.

Stockholms Stadsnät använder sändare med hastigheter på 1, 10, 40 och 100 Gbit och ibland skickas dessutom data parallellt (flera sändare arbetar samtidigt).

 

Man kommer längre

Fiberoptiska kablar har mycket låga förluster av energi vilket möjliggör överföring över långa sträckor.
Det högsta rekommenderade avståndet för vanliga nätverkskablar av koppar är 100 meter och vid höga hastigheter blir avståndet ännu kortare. Som jämförelse finns sändare för fiber som pålitligt kan skicka data över 8 mil och längre. De vanligaste sändarna för fiber når dock betydligt kortare.

Stockholms Stadsnäts vanligaste sändare når 2 mil, men vi använder ibland betydligt kraftigare sändare som når många mil.

Påverkas inte så lätt av andra signaler

En annan fördel som fiber har över koppar är att fiber inte är känslig för elektromagnetisk strålning och kan därför användas i miljöer där störningar förkommer. Eftersom den inte avger någon elektromagnetisk strålning och är svårt att omärkt koppla in sig på eller skarva så är fiber dessutom svår att avlyssna.

Det finns fiber och så finns det fiber

Det finns olika typer av fiberoptiska kablar där de två vanligaste är single- och multimode. Den absolut vanligaste nuförtiden är singlemode fiber som nästan helt ersatt den äldre standarden multimode.

Skillnaden mellan dessa två tekniker kan enklast beskrivas med att den billigare tekniken multimode
skickar in en mindre koncentrerad ljusstråle in i en betydligt större glas eller plastkärna.
Glaskärnan i multimode är oftast 50 eller 62,5 μm och ca 9μm för singelmode. Detta leder till att singlemode har lägre ljusförlust och ljusspridning och därför är det möjligt att skicka data över betydligt längre avstånd i en sådan fibertyp.

Stockholms Stadsnät använder enbart fiber av typen single mode.

Ofta räcker det med enbart en fiber

I vanliga fall så använder man ett fiberpar för att kommunicera mellan två punkter. I båda ändarna sitter det utrustning som skickar data på ena fibern och tar emot data på den andra.

Men ibland så nöjer man sig med enbart en fiber (kallas för ”single strand” eller ”enfiber”). I detta fall så gör man så att utrustningen i varje ände skickar och lyssnar på ljus med varsin våglängd. I en ”single strand” fiber sänds data oftast med 1550nm våglängd och tas emot i 1310nm på ena sidan och tvärtom på andra.

Tillbaka högst upp